Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Inspiratörerna har dött

Det finns två personer som har inspirerat mig mer än alla andra när det gäller långfärder till havs. Den ena var min far som lärde mig allt om sjövett och navigering långt innan GPS och digitala sjökort blev (nästan) var båts standardutrustning. Den andre var Åke Mattson som visade att man kunde korsa vilken pöl som helst i båtar som en fattig ung drömmare också kunde ha råd till. Min far dog i våras och nyss hörde jag att även Åke Mattson har gett sig ut på sin sista seglats. Bägge inspiratörerna har kastat loss för evigt men livsstilen de gav näring till finns kvar. Tack för det! /Ralph

image

Innan vår vän Göran seglade iväg mot Svalbard med sin eminenta båt S/Y Quest sa han att kofot var en onödig pryl att ha på en segelbåt. Jag håller inte med. Idag byggde jag ett nytt hem av två lastpallar till fiskmåsparet som ockuperat Esteja sedan hon kom upp på land. Då var kofoten ett oumbärligt verktyg.

Imorgon väntar tvångsavhysning av vad som nu är en familj om två vuxna och fyra bebisar. Med tanke på hur effektivt föräldrarna lyckas mobilisera hela hamnens bestånd av fiskmåsar varje gång jag går upp i Esteja lär det bli en avhysning under vilda protester. Trots att jag går upp i aktern och boet finns i fören har jag alltid ett gäng vilt skrikande måsar hovrande en knapp meter över huvudet tills jag kommit in i båten. 

Det är inte utan fascination jag studerar deras engagemang. Det ligger inte långt ifrån vad jag själv skulle gjort om Teo var i fara.

Jag hoppas våld kan undvikas i morgon. Vattenslang och parasoll finns dock på plats om nöden så kräver.

LANDKRABBOR


Foto: Anna Bergvall

Sedan två veckor tillbaka står Esteja på land för reparation av ett styck hål som en oförsiktig hantverkare borrade upp i skrovet när nya hål till motorfäste skulle borras upp. Vi lever därför numera på land boende i husvagn.

SKÖTBORD OMBORD

Vår nya besättningsman ställer lite annorlunda krav på ordning och utrustning ombord. Blöjorna ska ha sin plats, dygnets timmar är uppdelat i vakter värdig en atlantsegling och skötbordet är lika självklart ombord som navigationsbordet. En träskiva på gångjärn på toalettväggen blev en perfekt lösning. Teo ligger tryggt och säkert och rinnande vatten är nära till hands.

NY BESÄTTNINGSMAN

Vår nya besättningsman mönstrade på 9 april. Hans namn är Teodor!

Senaste tillskottet avdelning ”prylar” är en gasolgrill från Primus. Trötta på kolhanteringen ombord letade vi efter ett renare alternativ som fortfarande var portabelt och effektivt. Och för miljöns skull var engångsgrillar inte något alternativ. Efter att googlat ämnet fick vi ögonen på Vidar BBQ från Primus som säljs av bland annat Jula. I takt med att isen i hamnen smälte och soltimmarna blev allt flera ökade suget efter brygg-grillad korv. Till slut gjorde vi slag i saken och åkte ut till Toftanäs och införskaffade en grill. Visserligen kändes priset lite högt – 700 kronor – men miljöargumentet, och att grillen antagligen skulle betala sig i längden, avgjorde saken. Visst blir det en förbrukning av gas men en tub kostar som en engångsgrill och varar 1 till 1,5 timmars effektiv grillning – vilket för vår del handlar om cirka fyra – fem grillningar.

Vi har nu genomfört tre lyckade grillningar på Vidar och omdömet är så här långt positivt. Grillen blir varm på några få minuter och resultatet blir minst lika gott som på en kolgrill. Detta helt utan risk för flygande heta partiklar som kan irritera andra båtägare i hamnen och skitig kolhantering. Meck med tändvätska behövs inte heller. Man trycker bara på en säkringsspärr och vrider på tändreglaget – fem minuter senare har man en varm korv i handen. Lågan går dessutom att reglera så vill man grilla på låg värme är det inget problem.

Vidar känns i nuläget helt klart som ett bra köp – det enda negativa är att man inte ser när grillen är på vilket gör att risken för brännskador är uppenbar om man inte håller fingrarna i styr. Det är mest grillgallret som blir varmt så allt tyder på att det borde vara tämligen riskfritt att grilla ombord på båten om man så önskar.

Det bästa med Vidar är dock att han i princip är lika portabel som en engångsgrill. Så vill man – mot all förmodan – lämna hamnen och gå på upptäcktsfärd i land finns det ingen anledning att lämna honom ombord.

Primus har en pedagogisk reklamfilm om Vidar på YouTube. Du hittar den här.

RENT SOM ETT MOTORRUM

Inför köpet av Esteja anlitade vi en tysk besiktningsman som skull undersöka båten innan vi köpte henne. Eftersom hon låg i Kiel hade vi begränsad möjlighet att göra det själva. Han gjorde ett grundligt arbete må man då säga. Motorn besiktigade han exempelvis stående på kaj betraktande Esteja när hon puttrade in till slipen där hon skulle lyftas upp för att undersökas i skrovet. Eftersom hon gick för egen maskin konstaterade besiktningsmannen att motorn gick och satte en bock i protokollet för att motorn var ok.

Nu kan vi ju alla göra misstag, så även en besiktningsman. Halvvägs mellan Kiel och Lolland under hemfärden, som genomfördes i stiltje, började motorn gå ner i varv. Det visade sig att avgassystemet läckte kraftigt och syret helt enkelt tog slut inne i motorrummet. Esteja kvävde så att säga sig själv. Som väl var fanns det en motorrumsfläkt ombord och med den igång gick resten av resan hem utan andra missöden. Visst – det var omöjligt att få upp motorn i något högre varv och när man försökte inneslöts Esteja i ett ogenomträngligt becksvart moln avgaser. Men hem kom vi.

Att motorn inte var i riktigt så bra skick som besiktningsmannen ansett stod utom all tänkbart tvivel. En motorman anlitades som tämligen omgående gav diagnosen ”kass och kaputt”. Hela vintern har därför vår kära Perkins 4.236 varit inlagd för professionell renovering. Utskrivning närmar sig och inför den stora hemkomsten har motorrummet nu gjorts rent. Först pumpades 150 liter oljigt vatten ur kölsvinet. Det blev sju runder med bil till miljöstationen. Därefter spenderades ett par timmar med att samla upp en kladdig oljig sörja med efterföljande rentorkning. Cilit Bang gjorde verkligen susen…

Inte för att det är att rekommendera men nu skulle man nog kunna äta middagen serverad direkt på motorbädden….

Vi är redo att få hem vår kära motor.

%d bloggare gillar detta: